Blomma i vägen för min väg

Har varit hos Isabelle och spelat Uno, vilket jag så klart van. Ingen slår ju en Teresia i det? (egentligen van Isabelle båda gångerna, men det hör inte hit ;) det var kallt och uppfriskande att promenixa hem, men varje gång jag ska gå till mitt rum är jag alltid lika rädd att jag ska välta den största och finaste blomman vi har i hemmet. Och ja set var väl det, blomman lever än så länge i alla fall, råkar den välta så var det inte jag, jag var absolut inte hemma just den sekunden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0